måndag 20 februari 2012

Sömnad förr och nu..

Jag syr främst för att jag tycker det är roligt med själva sömnaden, sedan är det även underbart roligt att välja tyger, fundera och matcha ihop olika kombinationer... Detta tror jag stämmer in på de allra flesta av oss som har sömnad som hobby.

Ibland tänker jag på -30, -40 och -50 talisterna...lyssnar man på dem så verkar väldigt många ha sytt nästan alla av barnens kläder, lagat och fixat. Men kanske inte med samma inställning som vi småbarnsföräldrar har nu.
Vi som syr nu (ja nu generaliserar jag) gör det inte för att det är ekonomiskt utan för att det är kul och vi köper gärna tyger bara för att det är fina och någon gång kan komma till användning.

Ett exempel på generationsskillnader från min familj kommer här:

Någon gång i mitten av 80-talet sydde min mamma ett förkläde till mig. Materialet är platstad frotté (det är ju mycket praktiskt och går lätt att tvätta), tyget är skarvat på mitten. Snedslån är egengjord och klippt av något gammalt tyg. Tråden är bytt några gånger, iaf tre olika nyanser är det sytt med. För att sedan dölja tygskarven (antar jag) så har hon målat en bård över förklädet, och så mitt namn på...allt målat. Men inte med någon textilfärg utan med samma färg som hon även målade om badrumsskåpet med!!! :D
Jag tycker det är underbart, och inte kan det ha kostat många kronor...men jag känner att det är inte riktigt mitt tankesätt :)

Originalet...
Fläckarna har tillkommit under åren av användning :)


Jag har alltid gillat modellen på detta förskläde så i höstas ritade jag av det och sydde ett i present till en 5-åring kille. Först hade jag tänkt göra en namnapplikation på så jag handlade hem grönt bomullstyg och matchande snedslå (färdigvikt förstås) och tyg till förklädet, för tygbiten jag först tittat på hemma i tygskåpet kändes inte helt 100%, inte heller någon av de 4-5 färgerna snedslå jag hade hemma. Sedan när jag kom hem insåg jag att nej, jag vill ha rosa kantand, så då inhandlas det istället och de 4m grön snedslå samt den gröna lakansväven fick åka in i skåpet.
Så hade aldrig min mamma gjort, men jag gör så och skäms inte över det! ;)

Jag vill sy för att få till den perfekta matchningen och för att det är min hobby, och då får det kosta....
men det är intressant att tänka på!

Min kopia

3 kommentarer:

  1. vilken gullig berättelse... och jag är nog lite som du, det är viktigast att det blir fint, sen gör det ju inget om det är billigt med! :-)

    SvaraRadera
  2. Åh vilket sött förkläde!

    Ja, förr fick de nog vända på varje krona och tygbit för att få det att räcka. Min mormor berättade att under kriget gjorde hon bland annat om morfars kostymer till kläder till min mamma och hennes syster. Urvuxna hemstickade tröjor repades upp för att bli något annat. Det var återbruk på hög nivå på den tiden. Ibland kan jag skämmas över vårt/mitt slöseri med saker.

    SvaraRadera
  3. Jättesnyggt förkläde! Var har du hittat det läckra kaktyget? -tyggalning som man är, precis som du skriver. Väldigt tänkvärt. Ibland köper man nog lite för mycket, eller ska jag kanske säga onödigt, men jag intalar mig att jag nån gång kommer att använda upp allt... Men en del av sömnadshobbyn är ju att gå och dra i sina saker och matcha ihop och sy just för att det är kul, och inte för att spara pengar, precis som du skriver.

    SvaraRadera